En av Fris centrala uppgifter är att främja finlandssvenskarnas intressen i Sverige. Gruppens existens, både i Finland och som delgrupp av de från Finland inflyttade, är påfallande okänd i Sverige.

För att råda bot på okunskapen och förhindra att gruppen blir bortglömd i olika sammanhang driver Fris sedan Ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter (Europarådets konvention ETS 157) började behandlas i Sverige i slutet av 90-talet att finlandssvenskar bör kunna rymmas in bland de grupper som har status som nationell minoritet enligt denna och därmed få plats i den förda svenska minoritetspolitiken. Gruppen uppfyller de fyra krav som har uppställts för saken. En sådan inkorporering av finlandssvenskarna i Sverige inom ramen för minoritetskonventionen skulle råda bot på okunskapen. Gruppen är idag den enda gruppen med över sekellånga rötter i Sverige som nekats någon form av systematisk status i Sverige. Gruppen har genom åren mött viss förståelse för sin kamp i Sveriges riksdag och arbetet med att få igenom kravet av skydd enligt ramkonventionen fortgår.

Fris ingår i Sverigefinländarnas delegation och har en styrelseplats i Finlandsinstitutet i Stockholm. Förbundet delar kanslilokaler i Stockholm med Sverigefinska riksförbundet och samarbetar mycket med detta. Förbundet har också goda kontakter med Finlands ambassad i Sverige.

I Finland är Utlandsfinländarparlamentet, UFP, den primära organisation genom vilken Fris bedriver intressepolitik gentemot finländska beslutsfattare och myndigheter. Förbundet och många av dess lokalföreningar är den bärande kraften inom den finlandssvenska världsomfattande regionen inom UFP. Fris driver även i viss mån intressepolitik på egen hand, bl.a. genom kontakter med Svenska Finlands folkting.

Vad är det att vara finlandssvensk? Vad betyder finlandssvenskhet idag? Hur har det sett ut genom tiderna?

På 1940-talet bildades de första finlandssvenska föreningarna i Sverige. Den första föreningen var Ålandsgillet i Stockholm. Grunden till Finlandssvenskarnas riksförbund lades när de finlandssvenska föreningarna i Sverige bildade en samarbetskommitté. 1969 ombildades samarbetskommittén till Finlandssvenskarnas riksförbund i Sverige, FRIS.

Följande text skrevs av Ragnvald Davidsson inför Fris 40-årsjubileum år 2009.

Fris genom 40 år

När en organisation bildas, vilket som regel går ganska fort och smärtfritt när en målmedveten person tar ledningen, återstår ungefär tio år av uppbyggnad innan den börjar fungera. Så blev det också i Fris fall, även om det fanns folk med erfarenheter från UF-rörelsen i Svenskfinland med. Ingen var förtrogen med riksorganisationer, som det ju var i detta fall, vilket krävde ett något annorlunda tänkande.

Hela 1970-talet gick följaktligen åt att introducera verksamheter och engagera medlemsföreningarna. Fördelen vi hade var att det var en kort väg mellan beslut och handling. Som exempel kan nämnas talangjaktstävlingarna vilka Tor Fors och jag kom överens om via ett telefonsamtal. Tävlingarna innefattade bland annat bildkonst, foto, konsthantverk, poesi, sång och musik. I synnerhet bildkonsten blev en stor grej, med jurybedömd utställning på dansbanan i Kolbäcks Folkets Park. Samtidigt blev den så arbetskrävande att den måste läggas ner efter ett antal år.

Förbundets första tidning Fris-Nytt kom ut, skriven kopierad och hophäftad av ordförande Tor Fors själv. Det första exemplaret, adresserades och frankerades hemma i mitt kök. Vi var fyra personer som gjorde detta. Tidningen fick så småningom en deltidsanställd redaktör och den trycktes på fint papper, på ett riktigt tryckeri. Namnet ändrades sedermera till Finlandssvensken. Tidningen fortsatte att komma ut ända in på 2000-talet, när det ekonomiska läget gjorde att den fick läggas ner.

Följande årtionden alltså under 1980-talet, ägnades till stor del åt att skapa externa kontakter, göra förbundet känt hos statsmakterna och Invandrarverket i Sverige, likaså Svenskfinlands Folkting och statliga myndigheter i Finland.

Detta arbete blev framgångsrikt och bar frukt under hela 1990-talet. Efter ett fåtal år var vi representerade i såväl Statens Invandrarråd, direkt under invandrarministern, Invandrarverkets referensgrupp, som i SIOS styrelse. SIOS är gemensam intresseorganisation för alla stora invandrarförbund i Sverige.

På Hanaholmen i Finland arrangerade Folktinget under en lång följd av år, en återkommande tvådagars konferens, med deltagare från olika berörda myndigheter från Svenskfinland, för vår skull. Detta var en mycket intensiv period i förbundets historia.

Fris firade 50 år 2019!

Är du intresserad av den finlandsvenska kulturen och historien? Vill du lära dig mer eller bara njuta av ett brett och varierat utbud av finlandsvenska kulturevenemang i Sverige? Kanske sitta och umgås och lyssna på olika finlandssvenska dialekter?

Alla är välkomna oavsett kulturell bakgrund eller härkomst! Leta upp en förening nära dig och ansök om medlemskap i formuläret här.