En av Fris äldsta medlemmar, Ellis Johansson, har fyllt 100 år
– De är lite oroliga eftersom jag nyss kom hem ifrån en sjukhusvistelse på tio dagar, förklarar Ellis Johansson om hemtjänstens oanmälda påringning när Fris uppvaktar 100-åringen i hennes hem.
Dagen till ära har hon rödsminkade läppar, rouge på kinderna och tar emot oss med pigg blick. Om ett par dagar ska hon resa själv till sina barn i Spanien för att fira bemärkelsedagen.
Ellis har hunnit med en hel del i livet. Förutom att ha varit gift tre gånger (varav två med samma man) har hon bland annat jobbat som tolk, utbildat sig som pianist vid Sibeliusakademin och verkat som fastighetsmäklare i norra Kanada. Plus många år som föreningsaktiv inom Fris förstås. Utöver de många erfarenheterna är det dock svårt att tro att hon nu levt ett helt sekel.
I norra Finland under fortsättningskriget
Att Ellis varit och fortsatt är en modig kvinna råder det inga som helst tvivel om. Det märks inte minst på vad hon har att berätta och hur hon berättar det.
– Jag var nio månader i norra Finland under fortsättningskriget. Inofficiellt var jag tysk tolk. Tyskarna var ju där, som ni kanske vet, säger hon med eftertryck.
Det var samtidigt som hon gick en tvåårig kurs för finska turistföreningen. När kriget med ryssarna tog slut hade hon ett år kvar på utbildningen. Hon beskriver det som en kaotisk tid. Tyskarna, som dittills försvarat Finland, skulle dra sig ur och en obehaglig stämning uppstod. Några av turistföreningens hotell hade hyrts av tyskarna då de hjälpte Finland, tills i september 1944 när de blev osams och finnarna ville (på fordran till ryssarna) få ut tyskarna inom en vecka.
– De hade kanske flera hundra tusen man där så det var inte så lätt, säger hon och förklarar att det sedan blev ett nytt krig.
Att hon lärde sig tyska så bra har sin förklaring dels i att tyskan på den tiden var andra språk i skolorna, dels i en mer personlig anledning.
– Jag lärde mig tyska för att mina föräldrar talade franska sinsemellan. Båda föräldrar var finsktalande, men för att jag inte skulle förstå talade de franska och de retade mig alltid att jag inte lärde mig språket. Så när jag blev 15 år beslöt jag mig i stället för att lära mig tyska och sedan spanska, bara för att reta dem, förklarar hon.
Kaffebjudning hos presidenten
Många år efter tiden i kriget fick hon en inbjudan till president Sauli Niinistö.
Väl på slottet i Helsingfors hade många krigsveteraner samlats för kaffebjudning. Hon ansåg sig inte ha gjort något som förtjänade att bli inropad först.
– Ingen visste varför, men när de skulle ropa in oss en och en ropades jag in först.
Ellis säger att många tyckte att det var underligt eftersom ingen visste annat än att hon varit lotta och medlem i Finlands Krigsveteranförbund.
Hemma i både Sverige och Finland
Förutom tyska tillräknar hon sig idag fyra andra språk. Finska och svenska sedan barnsben, spanska och engelska efter studier och att ha bott flera år i Spanien och Kanada. Vilket land som känns mest hemma idag verkar inte helt självklart.
– Det är svårt att säga, men det blir nog Sverige, men nu är det Finland ändå mer, säger hon och hänvisar bland annat till sitt deltagande i Hannikainens släktförening.
I Ellis barndomshem talades både finska och svenska även om hon historiskt sett har mer svensk släkt.
– Många i min släkt kom ifrån Sverige utom morfars far, Pietari Hannikainen, som var en riktig finne. Min pappas släkt hette till exempel Fröjdman, och deras farfarsfar var mästersmed som kom till Oravais någon gång på 1800-talet. De gifte sig bara med svenska kvinnor, så de blev riktiga finlandssvenskar på den tiden.
– Jag minns att jag gick i finsk och svensk barnträdgård om vartannat och likadant i läroverket, för att jag skulle tala båda språken perfekt.
Redan 1940 kom hon till Sverige.
– Jag fyllde 19 år när jag kom hit och gifte mig med en svensk man. Vi bodde i Stockholm och hade en kortare tid även en gård i Salatrakten. 1963 flyttade vi till Spanien där vi bodde fram till 1969.
Mest annorlunda kanske var att komma till norra Kanada
Efter åren i Spanien flyttade de till Toronto i Kanada. Med åren hann de även bo i Vancouver och inte minst i norra Kanada, nära Alaska.
– Det sista stället vi bodde på när min man blivit pensionär var ett motell som vi köpt i British Columbia. Jag hade tagit en kurs på universitetet så att jag kunde driva fastighetsbolag i Fort Nelson, 1600km från Vancouver. Där bodde jag i sju år. Det var väldigt goda tider, för det var just då som de skulle dra ”världens längsta pipeline” från ishavet i norr till söder om Los Angeles. Det mest annorlunda kanske var att komma till just norra Kanada med urfolk och ny-byggare från hela världen.
Föreningsaktiv i Finlandssvenska Nylandsgillet
Sedan slutet av 80-talet, när Ellis och maken hade återvänt till Norden, har hon periodvis varit mycket aktiv i den Frisanslutna föreningen Finlandssvenska Nylandsgillet i Stockholm (Fnys). Föreningsengagemanget talar hon om med värme.
– Vi hade roligt när vi gick med i Fnys på slutet av 80-talet och vi fick genast många vänner, min man Ove och jag. Vi gjorde utflykter två gånger i månaden. Under flera års tid gick vi på muséer, besökte någon fabrik och konstutställningar – allt som Stockholm hade att erbjuda! Om det var vackert väder så promenerade vi.
Finns det då fortfarande något hon skulle vilja hinna med eller prova på i livet?
– Jag är mycket intresserad av släktforskning, så de senaste tjugo åren har jag skrivit om mitt liv och forskat om min släkt. Det tar jag med till mina barn nu, så att de kan läsa och förstå hur världen har ändrats, avslutar hon.
Om Ellis Johansson (född Fröjdman)
⇒ Född i Helsingfors 16 september 1921
⇒ Flyttade till Sverige 1940
⇒ Påbörjade pianistutbildning vid Sibeliusakademin innan kriget. Har bland annat jobbat som hotellvärdinna, tolk och fastighetsmäklare
⇒ Talar fem språk: svenska, finska, tyska, spanska och engelska
⇒ Föreningsaktiv i Finlandssvenska Nylandsgillet i Stockholm (Fnys) och f.d. styrelsemedlem i den rikssvenska delen av Finlands Krigsveteranförbund
Intervjun publicerades i sin ursprungliga form i Fris-Nytt 3/2021. Klicka täällä för att läsa numret i sin helhet.